Kendu Adventist Hospital

En tid sen sista bloggen. Har nu varit lite på 2veckor på resa. Känns ibland som jag just kommit och ibland som jag varit här allt för länge och skulle kunna komma hem med nästa flyg. Nå lite om då jag kom hit.

Resan tog 18h 20minuter, under 39h 3h sömn på flygen. Var en man, Kennedy som var emot mig vid flygplatsen, en massa vakter med stora vapen överallt på lilla flygplatsen. Vet inte hur många säkerhetskoller mina väskor och jag for igenom på dessa 2flypplatser i Kenia, kändes som ny koll vid varje krök. Väskorna in i bilen och iväg. WOW måst jag säga, allt annat än vad jag tänkt mig, trodde det såg annorlunda ut inne i storstäderna i Afrika än vad det gör på landet, men där hade jag fel. Klockan var 18.15 när steg in i bilen. Bilresan till KAH Kendu Adventist Hospital började, kändes som evighet att åka på dessa vägar. Ena vägen värre än den andra, samt kl.19 blir här ju mörkt...

Kom till KAH efter en hemsk sista kör bit, en sandig väg som hade gropar, stora stenar mm. trodde bilen skulle välta ibland. Men vi kom hela fram. In via porten, där vakterna först kolla vem var i bilen, sen in via följande port. En mindre sandväg, sista huset är var jag bor. 

min lägenhet till vänster

Guest House är på höger sida om mitt hus, där jag äter och på vänster sida bakom buskstaketet bor chefen för hela stället. Min lägenhet har ett stort rum med en soffa, 2länsstolar, en säng med myggnät, klädskåp samt en liten toalett med ett rostigt badkar. 

Äter mina  måltider i GH, som Grace lagar. För det mesta ris och bönor, bönor av olika slag, men även spagetti, mac & cheese, tomatsås, kokot grönkål, ugali (majs som mals till mjöl och läggs i vatten, blir som en stor muffins utan smak). Men oj vad frukterna är goda här vattenmelonen och de små tjocka bananerna vad de har en god söt smak. Hon har även lagat egenlagade "franskisar". De har en massa konserver samt spagetti, mac& cheese förpackningar i bakrummet som amerikanerna gett dem då de skickat de två konteinerna hit med kläder, tandläkargrejer, stolar, barncyklar, hälsogrejer mm. 

Hela området har staket runt sig och här går vakter med jämna mellanrum på sina rundor med sina hmmm…. ser ut som bobollsträn. 

Nästa dag efter morgonmålet med Grace ner till Joshua som är lik en överskötare över alla avdelningar. (alla här är rädda för honom) Till hans rum, han ber en bön. Sen berättar han lite om sjukhuset, avdelningarna och meddelar skarpt att jag skall vara och prova alla avdelningar här, men att vi först gör en rundvandring och sedan får jag själv fundera och göra upp en plan var jag arbetar vilken vecka. Hela platsen känns som en labyrint, gångar här och där, från olika håll till samma destination, känns som jag aldrig kommer hitta här. Men alla är vänliga. Här skakar man hand med alla man möter och säger på swahili "Sasa" och svarar "Poa", vilket betyder "Hej" och Hej, allt är bra". Därför svarar väl alla på engelska också "Hi/Hello I'm fine" utan att man säger mer än "Hi/Hello" åt någon som kommer emot. 

Rundturen till kvinnliga inremedicinska avdelningen, privata medicinska avdelningen, manliga medicinska avdelningen, barnavdelningen, förlossningsavdelningen, mottagningen, rådgivningen och nåt de kallar för hemvård, dit patienterna med tub och hiv kommer efter sina läkemedel och uppföljningar. Här finns även ett bageri, som bakar varje dag färskt bröd samt ett klassrum. Här finns också en matsal dit eleverna går och äter. På området finns det en förskola/skola samt  ett flickinternat och ett pojkinternat för studerandena som studerar till sjukskötare i skolan som även finns på området.