Aseptiken

Hmmm… endast varit på två avdelningar ännu, på kvinnliga och manliga medicinska avdelningarna. Hygienen och aseptiken.... vet inte vad jag skall säga om detta.

Sängbäddning, metallkärra med lakan, filtar och pyjamas rena uppe och under läggs smutsiga. Alla dagar finns det inte ens rena kläder att byta till om så att "bykmannen" inte varit med sin skottkärra han kuskar de rena och smutsiga kläderna med. När denna bäddrunda börjar lägger man handskar på, samma handskar används hela rundan fast man rör smutsiga kläder emellanåt, det är haisk på handskar om man byter mellan varje patient. 33patienter kan det vara max, men under mina veckor varit mellan 11-22. En ask med 100st handskar i skall hålla mellan 2-3daqgar, men helst 5-7dagar.

Här finns ingen handsprit. Man tvättar händerna med en tvålbit om det finns tillgängligt eller så tvättar man endast med vatten, sen får de torka fritt, finns inget handpapper. Munskydd vad är det....har inte sätt några, förutom mina egna 😷 (oj vilka blickar jag fick då jag satt på mig munskydd).

Sjuksköterskorna  och studerandena skrattar  då jag använder handskar till mycket, här använder de inte ens handskar fast de arbetar med blod eller annat sekret. Men vid "blöj"byte dubbla handskar. Blöjorna som används är kroniker som sätts som en tygblöja som sätts på en baby och sen tejpas den mycket och mångt.

Medicin kopparna tvättas i en metall skål, återanvänds så länge de är hela. Skulle inte ta medicin från dessa skålar.

Kvinnliga avdelningen...

Alla petar sig i näsan känns det som och sen skall du hälsa på alla med att skaka hand....

Kendu Adventist Hospital

En tid sen sista bloggen. Har nu varit lite på 2veckor på resa. Känns ibland som jag just kommit och ibland som jag varit här allt för länge och skulle kunna komma hem med nästa flyg. Nå lite om då jag kom hit.

Resan tog 18h 20minuter, under 39h 3h sömn på flygen. Var en man, Kennedy som var emot mig vid flygplatsen, en massa vakter med stora vapen överallt på lilla flygplatsen. Vet inte hur många säkerhetskoller mina väskor och jag for igenom på dessa 2flypplatser i Kenia, kändes som ny koll vid varje krök. Väskorna in i bilen och iväg. WOW måst jag säga, allt annat än vad jag tänkt mig, trodde det såg annorlunda ut inne i storstäderna i Afrika än vad det gör på landet, men där hade jag fel. Klockan var 18.15 när steg in i bilen. Bilresan till KAH Kendu Adventist Hospital började, kändes som evighet att åka på dessa vägar. Ena vägen värre än den andra, samt kl.19 blir här ju mörkt...

Kom till KAH efter en hemsk sista kör bit, en sandig väg som hade gropar, stora stenar mm. trodde bilen skulle välta ibland. Men vi kom hela fram. In via porten, där vakterna först kolla vem var i bilen, sen in via följande port. En mindre sandväg, sista huset är var jag bor. 

min lägenhet till vänster

Guest House är på höger sida om mitt hus, där jag äter och på vänster sida bakom buskstaketet bor chefen för hela stället. Min lägenhet har ett stort rum med en soffa, 2länsstolar, en säng med myggnät, klädskåp samt en liten toalett med ett rostigt badkar. 

Äter mina  måltider i GH, som Grace lagar. För det mesta ris och bönor, bönor av olika slag, men även spagetti, mac & cheese, tomatsås, kokot grönkål, ugali (majs som mals till mjöl och läggs i vatten, blir som en stor muffins utan smak). Men oj vad frukterna är goda här vattenmelonen och de små tjocka bananerna vad de har en god söt smak. Hon har även lagat egenlagade "franskisar". De har en massa konserver samt spagetti, mac& cheese förpackningar i bakrummet som amerikanerna gett dem då de skickat de två konteinerna hit med kläder, tandläkargrejer, stolar, barncyklar, hälsogrejer mm. 

Hela området har staket runt sig och här går vakter med jämna mellanrum på sina rundor med sina hmmm…. ser ut som bobollsträn. 

Nästa dag efter morgonmålet med Grace ner till Joshua som är lik en överskötare över alla avdelningar. (alla här är rädda för honom) Till hans rum, han ber en bön. Sen berättar han lite om sjukhuset, avdelningarna och meddelar skarpt att jag skall vara och prova alla avdelningar här, men att vi först gör en rundvandring och sedan får jag själv fundera och göra upp en plan var jag arbetar vilken vecka. Hela platsen känns som en labyrint, gångar här och där, från olika håll till samma destination, känns som jag aldrig kommer hitta här. Men alla är vänliga. Här skakar man hand med alla man möter och säger på swahili "Sasa" och svarar "Poa", vilket betyder "Hej" och Hej, allt är bra". Därför svarar väl alla på engelska också "Hi/Hello I'm fine" utan att man säger mer än "Hi/Hello" åt någon som kommer emot. 

Rundturen till kvinnliga inremedicinska avdelningen, privata medicinska avdelningen, manliga medicinska avdelningen, barnavdelningen, förlossningsavdelningen, mottagningen, rådgivningen och nåt de kallar för hemvård, dit patienterna med tub och hiv kommer efter sina läkemedel och uppföljningar. Här finns även ett bageri, som bakar varje dag färskt bröd samt ett klassrum. Här finns också en matsal dit eleverna går och äter. På området finns det en förskola/skola samt  ett flickinternat och ett pojkinternat för studerandena som studerar till sjukskötare i skolan som även finns på området. 

Nu börjar äventyret

Nu börjar äventyret, flygfältet i väntan på att få stiga ombord på flygplanet. Lite fjärilar i magen må jag säga....men det är väl normalt i detta skede kan jag tänka mig

Nedräkning

En tid sen förra inlägget 😅, varit praktik, jul, födelsedagar och nyår mm.

Nedräkningen börjat, 5-4-3....
Nå nu har jag resan bokad, det bär av från Helsingfors måndagen 7.1.2019, med 2 mellanlandningar och flyg byten, första i Doha och andra i Nairobi. Resan tar 18h 20min ner.

Alla vaccinationer anskaffade. Hade från förut Hepatit A + B och Tetanus. Så vaccinerna som behövdes tas var Stamaril för Gula febern och Nimenrix för Meningokock; vilka var de enklaste för de var sprutor. De andra vaccinerna var Dukarol för Koleran, vilket skulle blandas i vatten och drickas 2gånger med i alla fall en veckas mellanrum och måst säga att det var inte gott😷. Sen ännu då Vivotif för Tyfus som då var 3st tabletter på 3olika dagar med en dag emellan.  Fick även ett gult vaccinationskort som jag måste ta med där Gula febern-vaccinet är inskrivet, samt alla andra. Den sista men inte minsta är ju då Malaria vaccinet, Doximycin, som jag börjar äta dagen före jag far iväg och skall äta en tablett dagligen hela resan samt ännu 2 veckor efter att jag kommit hem.

Sen har jag även ansökt om visum, inväntar ännu svaret från det.

Väntar med spänning att komma ner, flygresan skulle jag kunna skippa... ensam åka flyg o jo vet att jag inte är ensam i flyget men ändå 😖. Som bäst är de det enda jag stressar över. Att komma ner och få praktisera och se hur hälsovården fungerat i ett annat land, en annan kultur, ett annat språk, ett annat klimat m.m. allt det är ju bara kul och intressant. O värmen de kommer jag att njuta av😍.

Kommer från nästa vecka blogga då har möjlighet till internet.