Nattskiftet andra veckan

Gjorde ett nattskifte andra veckan jag arbetade på KAH, var på PW, privat avdelningen som är i samband med FMW, kvinnliga avdelningen men har egen personal. De har tillsammans sin rapport om patienterna inför nattskiftet.  Nattskiftet är mellan 19:30-7:30. Kom på arbetet, fick rapporten och läste om patienterna i deras journaler, vad läkarna skrivit och vad som hade gjorts. Glados var på PW på nattskiftet. Pratade med henne och hon visade mig hur man gör saker och ting, samt förklarade hur saker och ting fungerar. 

Journalerna i journalbordet.

Detta bord finns på FMW, MMW, Paeds och OB, alltså på kvinnliga och manliga inremedicinska avdelningarna, barnavdelningen och på BB. 

Vid 22-tiden sa hon att kom med till MMW, vi gick dit och där var full rulle. I 4 sängen, i första cuben ligger en 14-årig gosse med syre på, iv-dropp och är medvetslös. I sängen bredvid sitter mamman samt mommon eller fammon, de pratar i varsin telefon. Överskötaren är på plats samt en av de andra avdelningssjukskötare som jourar, samt alla tre läkare och då sjukskötaren och 2studeranden. Får förklarat för mig att läkarna vill skicka honom till Kisumu sjukhus men överskötaren tycker det är onödigt.  

Denna gosse ville byta skola, men storebror hade sagt nej, det är onödigt. Gossen hade denna morgon hittats på farmen medvetslös 10-tiden på morgonen, han hade druckit något gift, vad visste ingen. Familjen hade hämtat honom till polikliniken 17-tiden, därifrån blev han intagen till avdelningen 19.30-tiden. 

Efter en stund går vi tillbaks till vår egna avdelning. Vi har en patient på PW. Kollar att patienten har det allt bra. Vi går till supply store. Därifrån söker man kanyler, iv-dropp, slangar etc. Men nattetid bjuder de på Tea and bread…. Tea var kakao kokat på vatten och då ½limpa bröd till. 

Vi går via MMW när vi går därifrån, det är ungefär midnatt. Situationen är ungefär samma, men nu försöker de anhöriga få ihop pengar till att betala sjukhusräkningen och för ambulansen. Ambulansen kostar 8000ksh (ca 80€) och sjukhusräkningen är redan upp till 4000-5000ksh (40-50€).  De får lov att skrivas ut från sjukhuset bara de betalar 3000ksh (30€). Kendu Bays ambulans är beställd för den är i bättre skick än KAHs ambulans. Bestämms att Glados åker med och även jag.

Hmmmm…. tusen tankar snurrar i huvudet, sagt att det inte är säkert för mig ute på gatorna i mörkret, frågar försynt av överskötaren som då detta sagt tidigare att är det säkert för mig, svaret är jo, vad sku nu kunna hända, inget. Okey, åker med. Patienten fås till ambulansen. Då märks det att ambulansen har ju ingen syre (vilket inte hör här till utrustningen), finns endast en bår och en bänk… Nu börjar det sökas efter en liten syre flaska. Vi kommer överens om att jag sitter först och Glados sen, jag sköter syre och kollar att gossen andas och Glados sköter iv-droppet, 500ml NS per 30min. Vi får även en RR-mätare med oss. Då blodtrycket varit jätte lågt. 

Den lilla syre flaskan hittas. Allt är klart, då skall det ännu bes en bön för att resan går bra, gossen blir frisk etc etc etc... detta tyckte jag var onödigt för det drog ju bara ut på tiden. Jag sätter in mig, håller med vänster hand syre flaskan på plats, då den inte får falla och med andra handen håller jag i mig. Glados kommer bredvid mig, hon håller patientens hand med kanylen s att den hålls på sängen, samt tar ett blodtryck. Mamman och mommon/fammon går fram i bilen och sitta. Glados var på PW på nattskiftet. Pratade med henne och hon visade mig hur man gör saker och ting, samt förklarade hur saker och ting fungerar. i åker i väg, usch vilken hemsk sandväg. Patienten hoppar/glider hit och dit, då det inte finns fastspänningsbälten, Iv-flaskan flyger, nu håller jag i syre flaskan och med andra handen iv-flaskan som hänger på en krok i taket. Mellan gupporna hjälper jag Glados att få patienten ordentligt tillbaks på britsen och sen kolla att han andas, då ställningen är inte den bäst han har och vid detta skede är andningen redan jätte ytlig. Blodtrycksmätaren visar bara Error då färden är så guppig/skakig.

Vi stannar på vägen och tar upp patientens bror och pappa. Pappan far fram och sitta med mamman, mmomo/fammo kommer bak och sitta på bänken bredvid oss och brodern hamnar sitta i fotändan av britsen. Resan tar lite på 1½h. 

Vi kommer fram. Patienten förs in till ett rum med monitorer och 3 sjukhussängar i. Vi börjar med att bädda sängen. och så lyfter vi patienten till sängen. Sjukskötare Michael begär oss till kansliet, där skriver vi över patienten. Meddelar honom att andningen luktar jätte fränt på patienten. Han säger att troligtvis är det redan för sent att göra nåt, då klockan nu är ~04, 19h sedan han är hittad. Då det sägs att inom 6h borde patienten få vård för att klara sig. Mamman och mommon/fammo kramar om  mig och tackar. 

Via toaletten, konstaterar att jag klarar inte av att gå dit, ett hål golvet och hela golvet vått av urin och stinker, usch. På väg tillbaks mot sjukhus huvudingången ser vi ett rum med en man som har ett lakan på sig, lakanet är blodigt, armarna hänger nedanför sängkanterna och golvet är fullt av blod. Frågar Michael vad hänt, denna man hade varit på fel plats fel tid, blivit rånad och ihjäl hackad. 

Vi sätter oss i bilen och åker iväg tillbaks mot KAH. föraren berättar att man måste vara jätteförsiktig på vägarna nattetid, då det finns en massa rånare. Man skall inte låta någon köra förbi en, för de kan tvärbromsa rakt framför dig, man skall heller inte stanna för någon som står vid vägrenen, för oftast finns det flera personer i buskarna. Föraren sätter blinkarna på varje gång han ser någon annan bil, för folk brukar inte röva ambulanser dör de vill inte få skulden på sig att patienten inte hann i tid till sjukhuset.

Vi kommer till KAH 5.30-tiden. 

Denna resa glömmer man inte i första hand.

 

En tid sen senast

Det är en tid sen senast skrivit någonting. Hade lite svårt då var i Kenia att skriva då endast några ggr kom in på bloggen, då hade en Kenian nummer som hotspot för min nätanvändning.

Nu har jag varit hemma Lite på 2månader och smått hunnit bearbeta min resa, praktik och hemkommandet. Det har varit några kultur chockar på denna resa. Samt andra bearbetningar jag fått göra… Men tänkte att jag skulle uppdatera denna blog nu i efterhand om min praktik och resa.

17dagar

17dagar tills jag åker hem. Känns vemodigt😥...

Saknar min familj, vännerna ja allt men fallit för detta ställe, vännerna jag fått. Dessa 3månader som vid ett skede kändes för långt, känns nu för kort. Känslorna är tudelade. Hoppas o lovar mig själv att komma tillbaks.

Torsdag 31.1.2019

Förra veckans torsdag, efter arbetet 16-17-tiden då satt och åt hördes det skottlossning, tittade ut genom fönstret chefen för stället och några andra fortsatte jobba i conteinarna. Ok då hörde jag fel, satte mig tillbaks. Pånytt samma ljud och denna gång så många så kunde inte ta miste. Grace som sköter om Guest House kom in och sa att hon går ner och kolla för där lär skjutas. Ok. Tog telefonen textade några vänner om vad som händer. Polisen och byborna strider, polisen skjuter. Kom och titta. Jep, skorna på och börja traska... när jag kom nära kyrkan väntade vännerna där. Striden var över. 

Följande dag på arbetet berättade en sjukskötare orsaken till detta. Poliserna hade troligtvis varit ner till ån med en som de tagit fast, för att hämta honom vatten. När de kom tillbaka hade polisbilen kört in i bilen som kom från likrummet. ( här när liket söks, så är de flesta släktingar och vänner med, de brukar komma med buss eller en stor flakabil och tar hem liket i samma bil) Nu gällde det ett barn som hade dött så där var även studeranden från högstadiet. Efter att polisen krockat i bilen med liket hade några av de anhöriga börjat kasta sten på bilen. Polisen började skjuta.... hade träffat en pojke, 14årig i buken. Då hade någon annan studerande flygit på. Någon hade släppt fången ur bilen och hjälpt honom av med handbojorna och kommenterar ”spring, spring och göm dig”. Mera poliser hade kommit, några av befolkningen greps. Men de lugnade sig.

Grinden till sjukhuset stängdes. Då detta började.

 

Följande dag träffade jag gossen som blivit sjuten. Farit genom buken på vänster sida. Ingen värk, vad han gick me på att säga. Han skulle på thx-rtg för att kolla att inga problem med diafragman.

Efter denna insidens har även lilla porten varit fast, endast öppnas då någon kommer.

Så lite wilda western stilen. Men tur som va så får befolkningen inte ha vapen. Men poliserna vapen är ju inte heller riktigt små pistoler...

Aseptiken

Hmmm… endast varit på två avdelningar ännu, på kvinnliga och manliga medicinska avdelningarna. Hygienen och aseptiken.... vet inte vad jag skall säga om detta.

Sängbäddning, metallkärra med lakan, filtar och pyjamas rena uppe och under läggs smutsiga. Alla dagar finns det inte ens rena kläder att byta till om så att "bykmannen" inte varit med sin skottkärra han kuskar de rena och smutsiga kläderna med. När denna bäddrunda börjar lägger man handskar på, samma handskar används hela rundan fast man rör smutsiga kläder emellanåt, det är haisk på handskar om man byter mellan varje patient. 33patienter kan det vara max, men under mina veckor varit mellan 11-22. En ask med 100st handskar i skall hålla mellan 2-3daqgar, men helst 5-7dagar.

Här finns ingen handsprit. Man tvättar händerna med en tvålbit om det finns tillgängligt eller så tvättar man endast med vatten, sen får de torka fritt, finns inget handpapper. Munskydd vad är det....har inte sätt några, förutom mina egna 😷 (oj vilka blickar jag fick då jag satt på mig munskydd).

Sjuksköterskorna  och studerandena skrattar  då jag använder handskar till mycket, här använder de inte ens handskar fast de arbetar med blod eller annat sekret. Men vid "blöj"byte dubbla handskar. Blöjorna som används är kroniker som sätts som en tygblöja som sätts på en baby och sen tejpas den mycket och mångt.

Medicin kopparna tvättas i en metall skål, återanvänds så länge de är hela. Skulle inte ta medicin från dessa skålar.

Kvinnliga avdelningen...

Alla petar sig i näsan känns det som och sen skall du hälsa på alla med att skaka hand....

Kendu Adventist Hospital

En tid sen sista bloggen. Har nu varit lite på 2veckor på resa. Känns ibland som jag just kommit och ibland som jag varit här allt för länge och skulle kunna komma hem med nästa flyg. Nå lite om då jag kom hit.

Resan tog 18h 20minuter, under 39h 3h sömn på flygen. Var en man, Kennedy som var emot mig vid flygplatsen, en massa vakter med stora vapen överallt på lilla flygplatsen. Vet inte hur många säkerhetskoller mina väskor och jag for igenom på dessa 2flypplatser i Kenia, kändes som ny koll vid varje krök. Väskorna in i bilen och iväg. WOW måst jag säga, allt annat än vad jag tänkt mig, trodde det såg annorlunda ut inne i storstäderna i Afrika än vad det gör på landet, men där hade jag fel. Klockan var 18.15 när steg in i bilen. Bilresan till KAH Kendu Adventist Hospital började, kändes som evighet att åka på dessa vägar. Ena vägen värre än den andra, samt kl.19 blir här ju mörkt...

Kom till KAH efter en hemsk sista kör bit, en sandig väg som hade gropar, stora stenar mm. trodde bilen skulle välta ibland. Men vi kom hela fram. In via porten, där vakterna först kolla vem var i bilen, sen in via följande port. En mindre sandväg, sista huset är var jag bor. 

min lägenhet till vänster

Guest House är på höger sida om mitt hus, där jag äter och på vänster sida bakom buskstaketet bor chefen för hela stället. Min lägenhet har ett stort rum med en soffa, 2länsstolar, en säng med myggnät, klädskåp samt en liten toalett med ett rostigt badkar. 

Äter mina  måltider i GH, som Grace lagar. För det mesta ris och bönor, bönor av olika slag, men även spagetti, mac & cheese, tomatsås, kokot grönkål, ugali (majs som mals till mjöl och läggs i vatten, blir som en stor muffins utan smak). Men oj vad frukterna är goda här vattenmelonen och de små tjocka bananerna vad de har en god söt smak. Hon har även lagat egenlagade "franskisar". De har en massa konserver samt spagetti, mac& cheese förpackningar i bakrummet som amerikanerna gett dem då de skickat de två konteinerna hit med kläder, tandläkargrejer, stolar, barncyklar, hälsogrejer mm. 

Hela området har staket runt sig och här går vakter med jämna mellanrum på sina rundor med sina hmmm…. ser ut som bobollsträn. 

Nästa dag efter morgonmålet med Grace ner till Joshua som är lik en överskötare över alla avdelningar. (alla här är rädda för honom) Till hans rum, han ber en bön. Sen berättar han lite om sjukhuset, avdelningarna och meddelar skarpt att jag skall vara och prova alla avdelningar här, men att vi först gör en rundvandring och sedan får jag själv fundera och göra upp en plan var jag arbetar vilken vecka. Hela platsen känns som en labyrint, gångar här och där, från olika håll till samma destination, känns som jag aldrig kommer hitta här. Men alla är vänliga. Här skakar man hand med alla man möter och säger på swahili "Sasa" och svarar "Poa", vilket betyder "Hej" och Hej, allt är bra". Därför svarar väl alla på engelska också "Hi/Hello I'm fine" utan att man säger mer än "Hi/Hello" åt någon som kommer emot. 

Rundturen till kvinnliga inremedicinska avdelningen, privata medicinska avdelningen, manliga medicinska avdelningen, barnavdelningen, förlossningsavdelningen, mottagningen, rådgivningen och nåt de kallar för hemvård, dit patienterna med tub och hiv kommer efter sina läkemedel och uppföljningar. Här finns även ett bageri, som bakar varje dag färskt bröd samt ett klassrum. Här finns också en matsal dit eleverna går och äter. På området finns det en förskola/skola samt  ett flickinternat och ett pojkinternat för studerandena som studerar till sjukskötare i skolan som även finns på området. 

Nu börjar äventyret

Nu börjar äventyret, flygfältet i väntan på att få stiga ombord på flygplanet. Lite fjärilar i magen må jag säga....men det är väl normalt i detta skede kan jag tänka mig